nr 3 - Mina föräldrar

okej vi börjar med min mamma,


när jag var liten kunde jag inte leva utan henne, jag ville vara med henne dygnet runt!
idag känner jag ju inte riktigt samma sak, vi har värkligen glidit ifrån varandra om man kan säga så. vi vill helt enkelt inte samma saker här i livet och det är ju så i varje familj säkert.
men mamma förstår värkligen ingenting om hur jag är. jag kan värkligen inte prata med henne om någonting, klart vi pratar men inte om viktiga saker och så. egentligen är det väl mitt fel eftersom hon försöker prata med mig men jag helt enkelt inte lyssnar eller svarar.
Okej nu värkar det som att vi har en jättedålig relation men så är det ju inte, vi har det väldigt roligt och mysigt när vi hittar på saker inom familjen!
och det klart jag älskar henne väldigt mycket även om jag kanske inte direkt slösar med att säga det till henne.

okej min pappa nu då som jag inte har någon bild på här hos mamma,
men vi är mer lika till sättet, jag vet hur jag ska prata med honom utan att han blir arg och vi förstår varandra på något konstigt viss känns det som.
såklart kan han ju vara lite jobbig ibland och inte alls så rolig som han själv tror.
men jag är värkligen pappas flicka och älskar värkligen min pappa.

Mina föräldrar skilldes när jag var 6 år. de första åren var väldigt jobbiga och de bråkade mycket. idag har det lugnat ner sig och de kan prata med varandra om det som de båda har gemensamt alltså: mig och min syster!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0